Producentansvaret

Framtidsbilden är ett kretsloppsanpassat samhälle där det mesta av det som betraktas som avfall kommer till nytta som någon form av ny resurs. Den principiella metod som riksdagen antog 1993 för detta arbete är att lägga miljöansvaret på den som producerar en vara. Producenterna ska vara skyldiga att ta hand om varorna även efter konsumentens slutanvändning.

Grundprincipen som producentansvaret bygger på kalls "Polluter Pays Principle" (PPP), det vill säga "förorenaren betalar". Principen innebär att den part som belastar miljön negativt måste betala tillbaka till miljön för den belastning man orsakar.

Lagstiftningen

1993 antog Sveriges riksdag propositionen "Om riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling" (den s k kretsloppspropositionen, 1992/93:180) som bl a innehöll lagstiftningen om producentansvar.

Ett bemyndigande att föreskriva om producentansvaret gavs till regeringen. Lagen om producentansvar ingår i Miljöbalken (SFS 1998:808), kapitel 15.

Beslut om genomförande av producentansvar för förpackningar och tidningar tog regeringen 1994 genom förordningen om producentansvar för förpackningar (SFS 1994:1235, numera 2006:1273).

Genom denna förordningar fick alla företag som tillverkar, importerar eller säljer en förpackning, förpackad vara ett ansvarar för att de ska samlas in och återvinnas.

Förpackningarna först

Förpackningar är en av de första varugrupperna som fått ett producentansvar. Inte för att de utgör det allvarligaste miljöproblemet, utan för att de är förhållandevis enkla att åtgärda. Om de sorteras bort från hushållsavfallet minskar avfallet och återvinningen ökar betydligt.

Det finns idag även ett producentansvar för tidingar, däck, bilar, batterier, elektriska och elektroniska produkter (här ingår glödlampor) och vissa radioaktiva produkter samt herrelösa strålkällor som blir radioaktivt avfall.

Förordningen för förpackningar

Inom regelverket för producentansvaret finns förordningen för förpackningar, (SFS 2006:1273). Den innebär att alla som tillverkar, importerar eller säljer förpackningar eller förpackade varor är skyldiga att ta ansvar för återvinningen av förpackningarna.

Producenterna har ansvaret
Den principiella metod som riksdagen antog 1993 för detta arbete är att lägga miljöansvaret på den som producerar en vara. Producenterna ska vara skyldiga att ta hand om varorna även efter konsumenternas slutanvändning.
För att organisera detta har näringslivet bildat så kallade materialbolag för de olika materialslagen; plast, kartong och well, metall och glas. Sedan hösten 2007 är det FTI, Förpacknings- och Tidningsinsamlingen, som organiserar insamlingen. REPA är den del inom FTI dit dit enskilda företag erbjuds att ansluta sig. Genom att betala en avgift till REPA fullgör företagen sitt producentansvar. FTI / REPA tar på så sätt över ansvaret. Avgifterna finansierar hanteringen av återvinningsstationer där konsumenter kan lämna sina förpackningar för återvinning.

För glas finns ett eget återvinningssystem sedan början på 80-talet. För mer information om glas, besök Svensk GlasÅtervinnings webbplats.

Konsumenten har också ett ansvar

Vi konsumenter är enligt samma regelverk skyldiga att källsortera och lämna tillbaka våra förbrukade varor och förpackningar till de lämningsplatser och återvinningsstationer som tillhandahålls.
 
 

Producentansvaret under granskning

Producentansvaret har utretts och granskats många gånger. År 2000 beslutade regeringen om en översyn av producentansvaret för alla materialslag, Riksdagsledamoten Sinikka Bohlin fick utredningsuppdraget. Hennes resultat presenterades 2001 i "Resurs i retur" (SOU 2001:102).

2005 fick Naturvårdsveket ett uppdrag från regeringen om att utvärdera producentansvaret för förpackningar och returpapper. I december 2006 presenterade Naturvårdsverket sin rapport "Framtida producentansvar för förpackningar och tidningar" (rapport 5648). Utvärderingens slutsats var att producentansvaret fungerar i stort sett väl och att producentansvaret bör vara kvar i sin nuvarande form.

2007 fick Naturvårdsveket ett nytt utredningsuppdrag från regeringen. Denna gång handlar det om att utreda förutsättningar för insamling i materialströmmar, istället för förpackningar. En rapport presenterades i oktober 2007 (rapport 5752), men inga beslut  kommer att tas förrän ett försöksprojekt i Eskilstuna är avslutat hösten 2008.