

Återvinning av förpackningar och tidningar är miljömässigt bra, det sparar både energi och material (läs mer under Återvinningen). Alternativet till återvinning är att vi fortsätter att förbruka resurser och sedan bara slänger allt i soporna, i en och samma hög.
Det finns en lag om producentansvar för både förpackningar och tidningar som omfattar alla medborgare och företag. Lagen syftar till att vi alla ska bidra till att skapa ett långsiktigt hållbart samhälle genom att källsortera förpackningar och tidningar.
Förordningen om producentansvaret bottnar i en princip som kallas "Polluter Pays Principle" (ungefär "den som smutsar ner ska betala"). Principen innebär att den som tillför samhället en "förorening" också ska ta ansvar för att ta hand om denna "förorening". Man vill komma åt problemet vid dess kärna. För att detta ska kunna fungera i praktiken måste politikerna definiera vilka varor som ska omfattas så att ansvaret för vem som tillför samhället dessa kan tydliggöras - eftersom de ska ställas ansvariga för att organisera och finansiera en insamling. Det kallas producentansvar och två av de varugrupper som har ett producentansvar är just förpackningar och tidningar.
Det finns även producentansvar för däck, bilar, batterier, elektriska och elektroniska produkter (här ingår glödlampor) och för vissa radioaktiva produkter. Mer information om det politiska miljöarbetet i Sverige finns på Miljödepartementets webbplats
De extra transporter som kan uppstå vid källsortering och återvinning motiveras av de miljövinster som uppnås med återvinningen.
Allt sorterat glas hålls separerat även efter att behållarna har tömts. Om du ser en bil som tömmer färgat och ofärgat glas i samma bil är det två fack på flaket. Glaset kan på så sätt hållas separerat även där. Efterfrågan från glasindustrin på återvunnet ofärgat glas är mycket stor, det finns alltså en önskan från marknaden att hålla det ofärgade från det färgade.
Entreprenörerna som tömmer behållarna får sin ersättning för arbetet när de levererar rent och sorterat material till de platser som vi anvisar. Om de blandar ihop materialet tar inte vi emot det och entreprenören måste då lämna ifrån sig det till förbränning eller deponi - vilket de måste betala för. Dessutom måste förpackningarna och tidningarna enligt lag återvinnas och vår verksamhet granskas kontinuerligt av bl a Naturvårdsverket.
Den huvudsakliga anledningen är att insamlingen kostar pengar, de återvunna förpackningarna bär inte sina egna kostnader. Och de så kallade producenter som finansierar återvinningen av sina produkter kan givetvis inte hållas ansvariga för att betala andra producenters varor.
Dessutom används ofta olika kvalitéer till olika typer av produkter. Man kan t ex inte blanda glasförpackningar med vilket sorts glas som helst. Vanliga fönsterrutor och många dricksglas är av annan kvalitet som gör att om de blandas med glasförpackningar får det nya glaset sämre kvalitet.
Oftast räcker det att skölja ur förpackningen med lite vatten och låta den torka. Det ska inte finnas matrester kvar som kan börja luka illa och dra till sig skadedjur på återvinningsstationen. Självklart ska man använda vatten med förstånd och inte slösa i onödan. Ett tips om man diskar för hand är att använda diskvattnet till dagens skörd av förpackningar innan vattnet töms ut.
Vanliga kuvert (med/utan fönster och med/utan självhäftande klister) sorteras varken som en pappersförpackningar eller tidningar. De ska kastas i det vanliga hushållsavfallet (eller brännbart om man har den typen av sortering).
Kuvert ingår inte i själva producentansvaret för förpackningar eller tidningar. Ett brev räknas inte som en vara och därför blir inte kuvertet en förpackning (en förpackning ska innehålla/skydda/leverera varor).
I tidningsinsamlingen blir kuverten ett problem i återvinningsprocessen; klister och fönster "klistrar igen" maskinerna.
Nej, det är ingen förpackning. De ingår i producentansvaret för elektronik, kontakta din kommun för information om var du kan lämna dem eller besök www.elkretsen.se
Frigolit sorteras som plastförpackning. Både de små trågen som köttbitar är förpackade på och stora block som skyddar bl a elektronik.
Vi får många frågor om hur mjölk-, fil- och juiceförpackningar med en skruvkork av plast ska sorteras. Svaret är att den sorteras på samma sätt som de utan plastkork, men själva korken ska du skruva av och lägga bland de hårda plastförpackningarna. Plastdelen som sitter fast i förpackningen får sitta kvar, den separeras sedan bort från pappersfibrerna i återvinningsprocessen.
Generellt gäller samma sak för alla förpackningar som består av sammansatta material. De sorteras alltid efter vad vi kallar det viktmässigt dominerande materialslaget. Regeln är att du aldrig ska behöva använda ett verktyg för att separera två material åt. T ex får du lämna kvar den metallring som blir kvar på vinägerflaskan av glas när korken skruvats av.
En medicinkarta sorteras som plastförpackning. Den består viktmässigt mest av plast, aluminiumet är bara ett tunt lager.
Knyckla ihop påsen till en boll, vecklar den ut sig så består den mest av plast men behåller den formen av en boll består den mest av metall. Påsar av den här typen är vanligtvis en plastförpackning.
Sprayburken betraktas som tom när det inte kommer någonting mer ur den när man håller sprayknappen intryckt, och den är tyst, s k pys-tom.
Förpackningen består mest av kartong så den sorteras som en pappersförpackning. Hinnan av plast/aluminium separeras bort i återvinningsprocessen.
